Vilken hemsk bloggerska jag är!

Om 15 minuter måste jag åka hemifrån för att hoppa på bussen som ska ta mig till Skåne. Jag ska tillbringa natten där, och på lördag kommer jag sitta på den riktiga bussen, på väg mot sydligare breddgrader, dvs Spanien!

Det ska bli jättespännande, men jag har absolut ingen aning om hur det kommer gå, och absolut ingen aning om jag kommer kunna ansluta mig till Internet någonstans.

Jag hoppas ni fortsätter hålla utkik tills nästa inlägg kommer! Hasta la vista! :D

Att jag ska vara så segstartad med att börja plugga. Var finns motivationen och hur får man tag på den?

Jag upptäckte precis att biblioteket har öppet måndagar och torsdagar, inte tisdagar och torsdagar som förr i tiden. Det märks att man varit frånvarande där i en si och sådär 10 år. Det får bli annan planering inför morgondagen.

Eftersom alla mina delar i en reseledares uppgifter nu är publicerade, kan jag återgå till att skriva på "vanligt" sätt.

Min första resa går om 1,5 vecka, och jag har fortfarande inte börjat plugga på allvar. På vår reunion diskuterades det hur man förberett sig, och det var vissa som tydligen gjort en heeeel del redan, trots att deras första resor inte går förrän i juni. Då kände jag mig ordentligt stressad, men sedan har det lagt sig igen. Jag vet ju att jag klarar av det, bara jag får lite fart i baken.

Jag tänkte faktiskt eventuellt gå till det lilla minibiblioteket imorgon, jag tror nämligen de har öppet då. Där kanske jag kan få lite studiero och ta paus från allt här hemma som snurrar samtidigt. För ja, nu börjar det ju verkligen närma sig, och spänningen stiger för var dag som passerar. Ska jag orka med trycket, eller kommer skeppet sjunka (eller bussen få motorstopp)?

Sista delen! Om jag inte kommer på mer vill säga.

8. Kläder

Okej, det här är kanske egentligen inte en uppgift, men på sätt och vis ingår det i det trots allt. Så jag tar med den som avslutning ändå.

Som reseledare måste man ju visa sig från sin bästa och mest propra sida. Första och sista dagen på varje resa ska man vara som mest uppklädd. Vi kommer att få en kavaj och en scarf från företaget, och till det ska man själv införskaffa svarta byxor/kjol, vit blus och svarta skor. Jag har egentligen fixat allt utom just skorna, för jag vet verkligen inte vad jag ska köpa för skor som passar! Men det löser sig säkert.

Resten av dagarna får man i princip ha på sig vad man vill, men man ska tänka på att man ju är företagets ansikte utåt och klä sig någorlunda snyggt och presentablet. Kanske inte så jättesvårt egentligen, för efter första dagen ska man ha lyckats bygga upp ett förtroende hos sina resenärer, och de kommer förhoppningsvis inte lägga ner så värst mycket tid på hur man ser ut. Men det gäller alltså i alla fall att tänka igenom vad man ska packa ner i väskan.

Det allra viktigaste är kanske att ha bra och sköna skor, eftersom det ingår en hel del promenader runt på utflykterna. Det går ju inte att säga till sin resenär som klagar på skoskav på ena hälen att "Ja, men titta på mig, jag har skavsår på BÅDA mina hälar, PLUS blåsor på varenda tå. Hör du mig klaga?! Nej! Så håll käften och fortsätt gå!". Nja, det funkar nog inte. Tyvärr.

Efter ännu ett litet uppehåll har vi nu hunnit till nummer sju.

7. Problemlösning

Kanske det roligaste och det som kräver mest impulsivitet och kreativt tänkande. Hur ska man göra om en gäst klagar på att rummet är för litet? Om maten är för dålig? Om någon glömt meddela att de är glutenintoleranta? Om bussen går sönder mitt på vägen? Om någon blir bestulen? Om någon tappar bort sig själv och försvinner? Om någon är sjösjuk och inte vill ta färjan? Om någon blir sjuk eller skadad?

Ja, listan är oändlig och det kommer säkerligen dyka upp frågor och problem som man aldrig trodde skulle kunna kommas på. Men det är väl det som är charmen med just det här jobbet antar jag. Att jobba med krävande människor som alltid har något att klaga på. Men man får ju hoppas att det finns några guldkorn i sandhögen också.

Och så var vi framme vid sjätte delen.

6. Försäljning och redovisning

Här slår jag som ni ser ihop två delar eftersom de går hand i hand.

Under en resas gång säljs det saker och ting till höger och vänster. Det säljs kaffe och fika ombord på bussen (eller ja, när vi tar fikapaus naturligtvis), vi har en bordershop som säljer alkohol (som vi sedan hämtar upp vid tyska gränsen, innan vi tar färjan till Danmark igen) och det säljs utflykter, luncher och middagar. Ju mer man säljer som reseledare, desto mer får man i lön eftersom den är provisionsbaserad.

Allt detta ska naturligtvis redovisas på bästa sätt, och det är inte helt lätt. Alla utgifter och inkomster ska skrivas ner i ett formulär, och det gäller att hålla koll på sina kvitton. Dessutom är ju vissa utgifter i euro, och vissa inkomster i kronor osv, och det är då man använder sig av redovisningskursen som nämndes i föregående inlägg.

Det här är så invecklat att min stackars lilla påfrestade hjärna inte klarar av att förklara det här bättre. Redovisningen är helt enkelt något som jag inte direkt ser fram emot, det kan jag försäkra er om. Att man dessutom oftast skriver ner sin redovisning klockan 3 på natten innan sista dagen gör inte saken bättre.

Efter ett litet helguppehåll i bloggskrivandet är jag nu tillbaka. Det finns ju fortfarande saker kvar som reseledaren ska hålla koll på, och här kommer nästa i raden:

5. Valutaväxling

Ja, eftersom Sverige har svenska kronor som betalsätt och Spanien har euro så måste man ju veta vad man ska betala med. Nu är väl euro inte speciellt svårt och de allra flesta vet ungefär hur mycket en euro motsvarar i kronor, men som reseledare måste man ha stenkoll.

Man har tre olika valutakurser att spela med, precis som en bank: köpkurs, säljkurs och redovisningskurs. Vill någon av resenärerna växla till sig euro, ja, då använder man sig av säljkursen och vice versa. Det här hade vi prov på under "utbildnings/antagningskursen" i vintras, och även om det egentligen inte är så komplicerat gäller det att hålla koll på siffrorna och ha miniräknaren i högsta hugg.

Det blir lite värre om man åker till länder som inte har euro, eftersom man då får ännu fler kurser att hålla reda på, så jag är rätt glad att länderna man åker genom (Tyskland och Frankrike) har euro och inget annat.

Redovisningskursen förresten, ja, den kommer jag till i ett senare inlägg så ni vet vad jag menar med det.

Nu blir det ett vanligt inlägg, istället för reseledaruppgiftsberättelserna. Kan vara kul med lite omväxling, men fler delar är definitivt på gång.

Just nu sitter jag på en buss, och inte vilken buss som helst, utan en med Internet! Don't you just love that!? Vi ska nämligen ha reunion med några av tjejerna från kursen i vintras. Vi bjöd in även de som inte fick jobb, men tyvärr kunde inte en enda av de komma. Så vi blir bara fem stycken allt som allt, men det blir nog kanonkul i alla fall. Det brukar det bli när vi träffas.

Risken är att jag kommer känna mig superstresad på söndag när jag kommer hem, eftersom jag vet att flera av de andra pluggat en hel del inför sina resor. Jag kan ju visserligen redan ganska mycket om Spanien och Barcelona, men jag kanske borde tagit tag i studerandet för länge sedan. Men jag har ju femhundrafemtielva andra saker som ska göras också.

Men, men, nu är det kvällen som gäller. SingStar och eventuell utgång. Det blir säkerligen kalas!

Är ni redo för fjärde delen?

4. Utflykter

Ja, som på alla seriösa bussresor som inte bara föser ner sina resenärer till stranden och låter dem få malignt melanom inkluderat i biljettpriset, så finns det även en hel del utflykter på mitt resmål.

Bland annat åker vi in till Barcelona två gånger, en dagsutflykt och en kvällslagd sådan. Dessutom åker vi lite båt till ett annat samhälle än där vi bor, och till Andorra. För dem som hellre shoppar upp hela reskassan åker vi även till ett shoppingcenter, typiskt för Katalonien. Det är ett axplock av de utflykter som erbjuds, och naturligtvis är det reseledaren som håller alla i trådarna.

Skillnaden mot luncher och middagar är att i katalogen står det klart och tydligt vart man ska åka och vad resenärerna ska få se på utflykterna, vilket gör det hela aningen, men bara aningen, enklare. Det är fortfarande reseledaren som ska hålla koll på vilken dag som passar bäst, vilka tider man ska åka, hur man tar sig dit och ha kontakt med eventuella samarbetspartners. Samt fixa fram information om vad man ska berätta under utflykten. Vi får inga manus här inte, utan allting blir helt utifrån guidens intressen och blir på så sätt väldigt personligt och förhoppningsvis väldigt trevligt.

Och så var del tre här också.

3. Luncher och middagar

Den handlar egentligen också lite grann om resan i stort, i alla fall till en viss del. Man måste ju äta under tiden, och som jag redan skrivit är det reseledarens uppgift att under resan till destinationen sköta sånt.

Precis när man kommit över med färjan från Danmark och förtöjt i Tyskland äter man lunch på en förutbestämd restaurang. Det är företaget som fixat den biten, men det är också så långt de sträcker sig. Resten av resan är guidens ansvar. På utbildningsresan får man ju veta hur mentorn gör och vart han/hon åker och äter. I början kommer alla nykomlingar göra precis så som sin mentor, men efter hand får man gärna vidga sina vyer och prova nya ställen.

Under vistelsen på destinationen får guiden själv bestämma om man ska ha gemensamma middagar/luncher med sina resenärer. På vissa hotell ingår halv- eller helpension, så då behöver man inte tänka så mycket på det.

En del utflykter (jag kommer till dem lite senare) har även de ibland inkluderade måltider, vilket underlättar. Men sedan är resten upp till reseledaren. Grejen är att ju fler måltider man säljer, desto mer pengar tjänar man. Det är sånt man lär sig på utbildningsresan.

Här kommer del nummer två i uppgiftsföljetongen:

2. Chaufförernas körtider

Den här delen ingår egentligen i förra avsnittet, men jag valde ändå att dela upp det. Det är ju som sagt reselderaens ansvar att hålla reda på körvägen, men inte bara det, man ska även veta hur länge en chaufför får köra utan att pausa. Visst, det här bör ju chaufförerna själva vara medvetna om, men det är reseledaren som planerar fikastopp och hur långa de ska vara. Allt för att följa regelverket.

Regelverket är ganska komplicerat fick vi reda på på kursen. För att en paus ska räknas som en paus måste den vara mer än si och så många minuter lång. Chauffören får köra si och så många timmar på ett arbetspass. Ett arbetspass räknas från det att han sätter sig i bussen och får vara si och så många timmar. Det måste vara si och så många timmar mellan varje arbetspass där han (eller hon) får vila. Och så vidare, och så vidare.

Vad man även kan tillägga är att under fikapauserna så hjälps reseledaren och chauffören vanligtvis åt med att ta fram bord och kaffekannor och allt annat som kan tänkas behövas. Därför är det superviktigt att man är snäll mot sin chaufför och har en god stämning i bussen. Annars kan det bli en jobbig resa. Busschauffören är ju egentligen en reseledares enda vän, och det bör man tänka på.

I de följande inläggen tänkte jag dra lite om vad man måste kunna som bussreseledare. Det är nämligen mycket mer än vad man kan tro, i alla fall vet jag att alla vi som var på kursen fick en chock när vi insåg bördan som läggs på reseledarens axlar.

1. Resan till målet

Det här är verkligen det som skrämmer mig mest. Grejen är att busschauffören (eller chaufförerna i de långa resorna) kanske aldrig varit på destinationen förr, och det är helt upp till reseledaren att veta hur, vart och när man ska köra. Kör man fel, ja, då är det endast reseledarens fel. Mina resor är så kallade direktresor där man sover på bussen en natt för att komma fram till målet så fort som möjligt, men det innebär att guiden själv inte kommer sova speciellt mycket. Vi måste ju hålla koll på att chauffören faktiskt kör dit han ska.

Det är alltså helt reseledarens ansvar att man kommer fram dit man ska vid rätt tidpunkt. Under resans gång stannar man ju naturligtvis på vissa ställen, för att äta, fika och det viktigaste, gå på en riktig toalett (det finns självklart toalett på bussen, men ibland kan det vara skönt att sitta ner utan att det skakar så man håller på och bli tokig). Toaletten på bussen är chaufförens ansvar, vilket känns skönt. Den behöver inte jag tömma och hålla ren. Men som sagt, resans väg ner till destinationen och alla deldestinationer, är min och ingen annans uppgift att hålla reda på.

Egentligen kan man tycka att visst, det är väl bara att följa en gps så löser sig det. Men nej, så lätt är det faktiskt inte. Gps kan vara bra i vissa fall, men inte när man kör runt med en stor och bökig buss. Gps:en kan lura in en på småvägar eller under broar där bussen helt enkelt inte får plats. Därför måste reseledarna själva (företaget hjälper alltså inte till alls) införskaffa bra kartor för färden. En gps kan dock vara bra på ett sätt, med dess hjälp kan man få ett hum om hur långt det är till destinationen och vilken tid man kommer vara framme. Men mer än så ska man inte förlita sig på den.

Nu äntligen får ni, mina kära läsare, veta vad mina sommarplaner innehåller. Jag har fått jobb som guide, eller rättare sagt: Reseledare!

Tidigare i vintras sökte jag till en reseledarutbildning för ett bussreseföretag och blev en av de 38 som antogs till kursen. Superkul eftersom det var ett par hundra som sökt. En vecka efter kursen som varade i dagarna fyra, fick jag det roliga och överraskande beskedet att jag blivit erbjuden jobb på företaget. Vi är 11 som fått den här chansen och det känns helt otroligt.

I mars hade vi kick off med hela företaget och det var sannerligen en upplevelese. Reseledarfolk är verkligen toppenhärliga! Det kanske inte är så konstigt egentligen eftersom man måste vara social och utåtriktad för att handskas med sura och klagomålsfyllda resenärer. Och det är ju det som är så kul!

Resorna är som sagt bussresor, och de går över hela Europa. Jag kommer dock endast åka till Costa Brava i Spanien i sommar. De flesta av oss nykomlingar fick bara 2-3 resor, exklusive en utbildningsresa, men jag fick hela 5 st, plus utbildningsresan! Det kommer innebära att jag är på resande fot större delen av sommaren och bara är hemma fyra dagar varannan vecka.

Det är nämligen så att resorna är nio dagar långa och påbörjas lördagar med hemkomst söndag veckan efter. Det betyder alltså att mina lediga dagar blir måndag-torsdag. Inte jättekul, men det är säkert värt att inte ha en enda ledig helg framöver.

Min första resa går den 15:e maj och min sista hemkomstdag är den 1:e augusti. Just nu är det förberedelser inför mitt nya jobb som gäller, eller i alla fall planer på förberedelser, för det är massa som ska pluggas in. Jag har varit jättedålig på det, så det börjar verkligen bli dags att ta tag i det ordentligt. Och med min nya blogg på g så tror jag att det ska gå bra till slut!

Hoppas ni väljer att fortsätta följa mig och förgyller min blogg med underbara kommentarer. Det är ju som sagt ni, mina läsare, som gör bloggen till det den är.

Välkomna!!

Snart kommer en introduktion för alla nyfikna själar som vill veta vad jag kommer att pyssla med i sommar. Visserligen ger titeln en hint om det, men detaljerna låter sig väntas på.


För övrigt är designen inte helt klar heller. Trots oräkneliga timmars arbete finns det alltid något jag vill ändra på. Men det får ni stå ut med.